Börjar småprat med en tjej

Skulle ta tåget hem.

2017.02.06 19:42 Some_Turtle Skulle ta tåget hem.

Är på väg hem efter en seg måndag i skolan. Ska ta pendeln hem och har nyss kollat att nästa tåg går 14.35, klockan är 14.33. Jag springer mot perrongen där tåget vanligtvis avgår ifrån, men inte idag. Det står ett tåg där men skylten visar bara ett ankommande tåg från helt fel ort. En äldre man som förmodligen hamnat i en liknande situation närmar sig mig och tåget. Han tittar på mig och jag rycker impulsivt på axlarna. "Hmm jag vet inte, det skulle gå ett 14.35 men det verkar inte vara här" säger jag och går utan svar därifrån för att få en bättre överblick över perrongerna.
Ser att mitt tåg är skyltat två perronger bort men istället för ett gammalt pendeltåg står ett expresståg där. Nu börjar jag bli stressad och tar upp mobilen igen för att se om jag läst fel. Innan jag hunnit ta reda på det ser jag hur batteriet når 0% och mobilen slocknar. Jag tittar upp och efter ett tag ser jag mitt tåg i horisonten på samma spår. Nu är klockan säkert redan 14.35 och jag springer som jag aldrig sprungit förut. Jag stiger flåsande på bakersta vagnen.
Utan att tänka frågar jag närmsta person:
-Är det här tåget mot (slutdestination)?
-Förlåt?
-Är det här tåget mot (x)?
-Aa...
-Okej tack!
Kort paus (Personen såg ut att vara en cirka 17-årig tjej vilket bara gjorde allt värre för en 15-åring)
-Vad bra...
-?
-Vad bra, hade vart jobbigt annars haha...
-Jo. (Hon ler)
"Tack!" Säger jag igen och tittar bort. (Är tydligen helt dum i huvudet)
Paus igen
-Tåget gick fel...
-Gjorde det?
-Det brukar inte gå här menar jag. (Pekar mot den första perrongen)
-Jaha nej haha...
Vid det här laget är hon säkert minst lika obekväm som jag, men det stoppar inte mig. Klockan är 14.36 och det börjar kännas jobbigt att ha sprungit till tåget för att sedan stå där som ett fån.
-Och så åker den inte... säger jag tyst.
Hon hör inte så jag upprepar mig.
-Nä.. säger hon och vi skrattar båda lite nervöst.
-Irriterande när det inte åker...
-Mm
Klockan är 14.37. Nu önskar jag att jag hade missat tåget och sluppit allt. Det finns inga platser på tåget bortsett från dem bredvid upptagna säten så enligt svenska regler tvingas jag stå kvar bredvid denna stackars människa jag nyss terroriserat.
Dörrarna stängs och tåget börjar röra sig. (Och lämnar den förvirrade mannen bakom sig) Jag skakar fortfarande, delvis på grund av min spurt till tåget och delvis mitt spontana småprat. Då mobilen är död gömmer jag mig i en Metro jag haft med mig och hänger så att tidningens baksida pekar ner mot golvet.
Jag glömde nämna att jag under hela tiden hade kramat en biljettautomat och tänkte inte på detta förrän en biljettkontrollant försökte komma åt den. Jag flyttar på mig och säger tyst förlåt. Jag hade även täckt en tidningshållare med Metro-tidningar som jag inte ens märkt. Det gjorde jag däremot när samma tjej försökte komma åt en och jag flyttade mig. Samma sak när hon ställde tillbaks den 5 minuter senare.
Som tur är går tjejen av på nästa station och jag kan sätta mig ner på en av dem lediga barnvagns/handikapp-platserna längst bak för att andas ut. Precis när jag tror att allt är över lutar sig en kvinna fram och frågar om jag skulle kunna tänka mig att hjälpa henne få av en barnvagn vid en station. "Visst" säger jag och väntar på att vi ska nå stationen. Det står två barnvagnar på golvet och hon håller sitt barn i famnen.
Det är bara vi som sitter i den här delen av vagnen så jag frågar "Har du två barnvagnar?", en sekund senare inser jag hur dum den frågan låter.
Hon skrattar. "Nej det är nog någon annans" säger hon och pekar mot raderna med sittplatser.
-Aha jo... Har nu tappat räkningen på hur många gånger jag velat krypa ner i ett hål.
Smart som jag är börjar jag nu planera i förväg vad jag ska svara när hon tackar för hjälpen då jag läst om flera misslyckade försök på /swedishproblems. Kommer fram till att "ingen fara/varsegod" passar bäst. Räknar hållplatserna och till slut börjar hon ställa sig upp, jag gör detsamma. Vad gör jag nu? Ska jag ta upp barnvagnen utan att säga något eller fråga henne...
-Ska jag hålla den?
Hon nickar.
Jag antar att hon vill att jag ska bära ut den själv och börjar känna lite på olika delar av barnvagnen för att hitta tyngdpunkten och hur jag ska hålla den. Tåget stannar så jag plockar upp barnvagnen och folk börjar samlas runt dörrarna. Där står jag hållandes en barnvagn i fem plågsamma sekunder innan dörrarna äntligen öppnas. Vi går ut och jag ställer ner den en bit från tåget.
-Jättesnällt, Tack!
-Varsegod
-Tack
-Tack (Varför blev det såhär, allt var ju planerat).
Går på igen och åker hem. Utan batteri kvar i mobilen promenerar jag hem medan jag trycker i mig en Wasa Sandwich och försöker processa allt som hänt samt omvandla det till min första Reddit-post. Någon kan även ha sett mig äta snöflingor direkt från luften.
Orelaterat: När jag skrev detta ringde en släkting och jag försökte smidigt dricka lite te medan jag lyssnade. Jag missade munnen och hällde istället te på mina ben och fick sitta kvar tills samtalet var över.
submitted by Some_Turtle to swedishproblems [link] [comments]